Om sjømenn mellom melodiar

Då eg var lita hadde vi ei songbok med mange songar som eg ikkje kunne (og framleis ikkje kan), nettopp fordi der var so månge. Eg skjønte nesten ikkje at noken kunne klare å hugse alle saman! Men der var songar som eg kunne og likte, og dei visste eg omtrent akkurat kor var. Kvar song hadde fine illustrasjonar, skjønt det er berre nokre få eg ser nokonlunde klart føre meg. Det var ein ung mann med sjømannshue, og eg lurer på om han hadde handa heva opp mot hjartet sitt. Songen som høyrde til var ein svensk song, og eg visste ikkje heilt ka alle orda betydde, men eg visste at eg elska den, særleg når pappa song den. Det forresten berre han som kunne den, og han song vel aldri meir enn fyrste verset. Men eg elska den.

(Versjonen over var den einaste eg fann, men pappa pleide å synge den mykje saktare, og eg syns trekkspelet gjorde den litt for lystig, på eit vis. Eg trur eg allereie som lita likte best melankolske songar)

En sjømann älskar havets våg,
ja vågornas brus
När stormen skakar mast og tåg,
hör stormarnas sus
:/: Farväl - farväl, förtjusande mö
Vi kommer väl snart igen! :/:

Jag avsked tar av vännen kär,
vid vågornas brus
Den hulda då min trohet svär,
i stormarnas sus
:/: Farväl - farväl, förtjusande mö
Vi kommer väl snart igen! :/:

Hon trycker då så ømt min hand
vid vågornas brus.
Då känns det tungt at gå från land
till stormarnas sus.
:/: Farväl - farväl, förtjusande mö
Vi kommer väl snart igen :/:

Hon viskar ömt och ljuvt mitt namn,
vid vågornas brus
Kom snart tillbaka i min famn,
från stormarnas sus
:/: Farväl - farväl, förtjusande mö
Vi kommer väl snart igen! :/:

Translatoin: Between all the unknown melodies in one of our songbooks, there was a drawing of a sailor, holding (if I remember correctly) his hand up to his heart. I loved that song so much, especialy when my father sang it. He was the only one wno knew it.